-
B O K R E A
Nu pågår årets bokrea. Välkommen!
Drömbokhandeln
Den bok jag ser allra mest fram emot att läsa i vår är Drömbokhandeln av Laurence Cossé (utkommer ca 15/3). Bara att läsa om den känns väldigt lovande, och förlaget Sekwa har hittills inte gjort mig besviken, så varför denna gång? Som sagt, höga förväntningar på boken som förlaget presenterar så här:Den före detta vagabonden Ivan och den italienska arvtagerskan Francesca öppnar en minst sagt ovanlig bokhandel, där deras litterära drömmar kan få fritt spelrum. De gör uppror mot bästsäljarhysterin genom att bara erbjuda bra romaner: ett stort antal litterära mästerverk har valts ut av en topphemlig kommitté bestående av likasinnade litteraturkännare. Till Ivans och Francescas förvåning visar sig drömbokhandeln bli en succé. Men då börjar också problemen. De utsätts för anonyma hot och giftiga kommentarer om bokhandeln på internet, men när tre av de åtta medlemmarna i den hemliga urvalskommittén blir attackerade, bestämmer de sig för att kontakta polisen. En efter en faller de olycksbådande pusselbitarna på plats och det blir alltmer tydligt att Ivans och Francescas drömmar kommer att bemötas med småaktighet, avundsjuka och våld.
Att sen Washington Post skriver följande gör ju inte spänningen mindre; ”Ett bra argument för att litteraturen som njutningsmedel till och med överträffar sex och årgångsvin.”/Diana
Vill du så kan du nominera DIN EGEN DRÖMBOKHANDEL här: www.drombokhandeln.se
Filmberätterskan
En liten pärla till berättelse är Hernán Rivera Leteliers ”Filmberätterskan”. På hundra sidor får vi en flickas/kvinnas hela märkliga liv i en liten fattig gruvby i Chile. Berättelsen börjar när María Margarita är tio år, och hennes far utser henne till filmberätterska. Fadern har blivit lämnad av sin fru efter att han blivit förlamad i en gruvolycka, och nu lever han med sina fyra söner och en dotter. Det enda nöjet i byn är när det kommer en ny film på biografen, men eftersom fattigdomen inte tillåter alla att gå på bio låter man María göra det, och sedan återge filmen för de andra. Hon älskar sin uppgift, och lever sig verkligen in i rollerna. Men som alla sagor har även denna ett slut. TV:n gör inträde i byn, och det är bara början på allt elände… En stor liten berättelse att ta till sitt hjärta!/Diana
Vinylprinsessan
Årets först lästa ungdomsbok blev en fullträff – en smart, rolig, charmig bok om en nördig tjej som inte är ett dugg (nåja) intresserad av varken killar eller utseende, utan av musik! Och inte vilken musik som helst, utan mest det som finns på vinylskivor. Om Allie själv fick bestämma skulle livet vara lika okomplicerat som en LP-skiva, men så är det inte riktigt. Hennes mamma skriver på en avhandling om Pusjkins diktning men beter sig som en tonåring, pappan har träffat en ny kvinna och beter sig också konstigt. Allie tillbringar dagarna med att arbeta i en butik för begagnade vinylskivor, och kvällarna med att lyssna på skivor hon lånar hem, eller så bloggar hon om musik eller sätter ihop blandCD…och OJ, vad jag känner igen mig! Musik var en mycket viktig del av mitt liv innan böckerna vann, och jag har gjort många blandband i mina dar! Men det mesta i boken känns direkt överförbart till böcker i alla fall. Från hur man kan känna sig när man lyssnar på en viss låt (läser en viss bok) till den sorgliga vetskapen om att många laddar ner musik i stället för att köpa skivor = butiken kanske måste slå igen(folk köper böcker på nätet eller läser e-böcker)… Förhoppningsvis tilltalar Yvonne Prinzs ”Vinylprinsessan” verkligen den målgrupp den är tänkt för, och inte bara gamla nostalgiker som jag…/Diana
Jag kan se i mörkret
En som sällan får en att må bra, men som jag alltid läser med stor fascination är Karin Fossum! Hon är fullständigt lysande i sina psykologiska skildringar av människors innersta, mörka vrår. Inte minst i sin nya bok ”Jag kan se i mörkret”, om Riktor som är en till synes ganska vanlig man, om än kanske lite udda. Han lever ensam, utan varken TV, släkt eller vänner. Arbetar på ett äldreboende, är plikttrogen, tjänstvillig och skötsam…förutom när han är ensam med de gamla. Då visar han sin mörka (rätta?) sida genom att plåga dem på de mest kränkande sätt. Det är faktiskt även en plåga att läsa, men samtidigt en tankeställare om att människor som Riktor faktiskt finns mitt ibland oss. De som ser sig som förmer än andra, och som lever med sin egen föreställning om etik och moral, rätt och fel. ”Jag kan se i mörkret” är fullständigt omöjlig att inte sträckläsa, men slutet skulle man känslomässigt helst vilja slippa. För det kan inte bara vara jag som får tankarna att gå till vad som hände på en ö utanför Norge en sommardag förra året…/DianaÖster om Heden
I Viveca Lärns senaste bok ”Öster om Heden” vinner hyresgästerna i kvarteret med samma namn som boken, på Postkodlotteriet. Ett antal grannar som knappt pratat med varandra förut dras med i yviga Samanthas upprop om att åka med på safari till Kenya…och så är äventyret i gång, i dubbel bemärkelse. Alla åtta resenärerna tycks ha egna syften med resan och förhoppningarna är stora, men naturligtvis blir inget som man tänkt sig… Alla bidrar mer eller mindre medvetet till att röra runt bland positioner och relationer, och stundtals är det riktigt, riktigt roligt och träffande! Framför allt är jag väldigt förtjust i när fördomar kommer på skam, och folks fiiina masker faller av. Det är Viveca Lärn bra på att skildra, och det bästa med henne själv är att hon aldrig förställer sig, aldrig låtsas vara något hon inte är. Hon skriver enkla, vardagsnära (nåja) berättelser som gläder och värmer, och hon skriver med hjärtat. Det tycker jag är föredömligt! Läs och må bra!/Diana
