En väldigt överraskande men underbar bekantskap var för mig Ian Sansom, en irländsk författare som skriver i stora brittiska tidningar och dessutom undervisar i poesi. Hans första översatta bok till svenska är Fallet med de försvunna böckerna, en bok som mycket mer än måttligt roar en boknörd som jag. Man får följa Israel Armstrong, som är en känslig själ och en bokälskande vegetarian i manchesterkostym, i sitt nya jobb som bibliotekarie på Irland. Det är bara det att när han efter tio timmar på buss och åtta på båt (hela tiden kraftigt åksjuk) kommer till sin nya arbetsplats möts han av ett stängt bibliotek. Frågan är bara om han skall vända hem direkt igen med svansen mellan benen, eller stanna kvar. Han får inget alternativ, för det finstilta i hans anställningskontrakt gör att han blir tvungen att sätta sig bakom ratten på en bokbuss. Det låter väl inte så farligt, men det är bara det att bokbussen inte har varit i bruk på ett antal år utan stått undangömd under en presenning i ett hönshus, vilket i och för sig inte hindrat hönorna att bo i bussen också. Dessutom saknar bussen både hyllor och böcker, och det blir Israels uppgift att ta reda på var alla böckerna tagit vägen och samla in dem. Så är berättelsen i gång, och vilken berättelse! Inte på länge har jag skrattat så gott när jag läst, men så är det också en varm historia kryddad med ordvitsar och med många blinkningar åt litteraturen, högt som lågt. Förlaget Massolit presenterade kaxigt boken som den nya Hundraåringen (alla vet väl vilken jag menar?) och banne mig om de inte har rätt. Skrattmusklerna får i alla fall sitt!

Boktipset publicerat i Magasin Laholm sommaren 2011